Plötslig insikt
”Bluff och Spark och Tork och Kvark voro sex små dvärgar
En var ful och en var glad och en var dum i huvet
Hej, sa Kvark till lille Tork. Känner du igelkotten Pilt?
Han som varit i Paris. Ja, det gjorde Ivar.
Hör du hans lilla runda tass när som han trippar på sitt pass
Tripp och trapp och trypa, se hans lilla piga[...]”
Passiflora lutea
En vanlig lördagsnatt kan verkligen lysas upp av kombinationen att lyssna på Povels Bästa och kolla upp olika Passionsblommor på passiflora online.
Fast… Man blir lite stressad. ;)
Växtfrossa och en viss herr Persson
Trots allergiattacker och upptäckta impulskontrollstörningar, tycks denna senvår arta sig riktigt fint! ”Solen skiner… Å himlen är blå”, som man brukar säga. Det växer så det knakar på fönsterbrädorna, vilket får mig att ständigt springa och titta hur mycket den och den plantan har tagit sig. Slår hibiscusknoppen ut idag eller imorgon? Wow! Luktärterna har nästan växt ur sin kruka på bara ett par veckor, och så vidare… (Ja, jag har en särskild blogg att skriva botaniska inlägg i. Tyvärr verkar folk rätt dåliga på att läsa Grönt, enligt Hannifer).
Apropå ingenting; är det bara jag som sitter och ”vet” hur Peps Persson har det i sin sommarstuga (Har han ens en)?
Jag riktigt ser Peps’ kastruller framför mig: oranga med bruna hjärtan och illasittande lock. I stugans lilla fuktiga sängkammare finns, förutom allehanda skrot (såsom en trasig läslampa), ett par blommiga sovsäckstäcken -mycket praktiska när Peps vill sova under bar himmel någon natt.
Färglad tvätt fladdrar lätt i vinden från Peps’ tvättlina. Likaså draperiet han har spikat upp för den öppna ytterdörren som skydd mot myggen…
Trädgårdslandet är det enda som är tuktat på Peps’ tomt; annars får blommor och blader växa som det vill. (Peps gillar troligen blommor, -i synnerhet en gammal omfångsrik, rosa buskpion, som växter på tomten. Dock kan han inte så många växtnamn).
När Peps känner för det, river han fram en balja ur boden, letar fram ryggborsten och badar i trädgården. ”Livet är rätt skönt”, tänker Peps med ett förnöjt flin på läpparna medan han tvättar sig med en olivtvålkaka. Korna råmar i sin hage någonstans i närheten.
Jag skulle kunna fortsätta i timmar…
Parallellblogg
Jag håller på att starta en växtblogg. Det kan nog ha sin fördel: I växtbloggen har jag möjlighet att i skrift och bild uttrycka min glädje över allt som rör den botaniska världen, till den grad jag önskar. Detta, menar jag, är bättre än att då och då klämma in något växtrelaterat i ”Hannifer’s liv och leverne 
”, och hoppas att någon ska uppskatta det. *Bitter* Nädå, det blir nog roligt. Den som är intresserad kan ju kolla in min nya blogg på http://abutilon.wordpress.com när den har börjat ta sig.
Fröfeber
Typiskt att det blev snö och kallt på riktigt. (För att inte tala om hur kyligt det är inomhus…)Inte alltför länge sedan sken solen nästan lika milt som om det vore i mitten på mars.
Under vinterns gång har jag då och då njutit av de trädgårdsfilmer som min käre bror så vänligt har skaffat åt mig. En av filmerna, -den om Cottage Gardens, har gett mig mycket inspiration till vilka fröer och plantor jag ska skaffa i år. Jag blir nästan lyrisk vid tanken på att det så småningom ska bli vår igen. Och frustrerad! Fucking snö. Gå å dö.
Häromdagen damp också de första frökatalogerna ner i brevlådan. Hur kan man då låta bli att fundera på olika projekt i sin trädgård (Jaja, jag vet att jag bara har en balkong, och att den vetter ut mot E-18, men jag kan väl få låtsas)? Jocke och jag tittade igenom Örtagårdens fröutbud och hittade en del trevliga chilisorter som han ska så. That’s right! Karln i huset har tänkt anlägga en liten grönsakstäppa i år! Det ska bli spännande. Jocke har mycket gröna fingrar när han vill.
Jocke och Lucy planterar om hoyor hösten -05. Observera colaburken.
Jag håller mig nog till örter, medicialväxter och blommor som doftar, -som vanligt. En utmaning jag tänker ge mig på är Arnika chamissonis (Vägarnika). Den har starkt läkande effekter på sår och blåmärken. Faktum är att jag har provat att så Arnika montana (-den arnikavariant som oftast används i salvor) förut, men den lilla rackaren trivs bara i det fria…
Nu har jag inte tid längre; en hel lista med frösorter ska inhandlas från nätet. ”Hupp! Nu går vi hem!”
Frostig morgon med sagominnen
”Jeeezus! det är två minusgrader ute!!!” hojtade jag till min morgontrötta Jocke tidigt idag.
Ja, minsann. Både gräset nedanför fönstret och takpannorna på huset mitt emot glittrade av det vackraste (och drägligaste) som vinterhalvåret erbjuder; frost. Sagolikt. Hoppas bara att hoyaplantorna jag ropade in på tradera ska klara resan hem till mig oskadda .
För dem som bryr sig, rör det sig bland annat om en H. nummularioides. Just den sorten har jag önskat mig länge. Den får små vita blommor under hösten och vintern och doftar liljekonvalj… ”Blommor från BALI!!!”
Hoya nummularioides
När jag såg frosten ute började jag tänka Olles skidfärd, -en sagobok av Elsa beskow, som mamma läste för oss när vi var små. I berättelsen figurerar karaktärer som Farbror Rimfrost, Kung Vinter och Gumman Tö (den snoriga damen, som så ivrigt sjasades iväg av barnen i berättelsen).
Beskows sagor är visserligen alltid mycket välskrivna, fantasifulla och vackert illustrerade. Det slår mig dock vilken respekt, på gränsen till rädsla, jag hade för de vuxna karaktärerna i berättelserna. Tänk bara den stränge Farbror Blå och hans läskiga käpp…
Farbror Blå leker med Petter och Lotta på tant Brun’s födelsedag
Böckernas tidsenliga sensmoral går heller inte sällan ut på att vuxna vet bäst, och ungar och djur ska veta hut. Den som har läst Hattstugan och Sagan om den lilla lilla gumman, förstår nog precis vad jag menar. Trots den omoderna synen på barn som gestaltas i Beskow’s böcker, vill jag minnas att bland annat ABC-resan var en av mina favoriter som riktigt liten. ”…Bo bananer fick av far, nu vi ut i världen drar”. ;)
/Hannifer
”Prinsessan” (i tankar) på luktärten
Ja, det ska bli ett sådant där trädgårdsinlägg idag. Det lustiga är att tankar på växtlighet blir allt intensivare hos mig under den mörka årstiden. Kanske är det så att man i avsaknad av vårens och sommarens grönska får en större distans till det som växer, och börjar uppskatta det på allvar igen? Vårens gräs verkar grönare när man befinner sig på andra sidan september, så att säga. Visserligen har det varit en lång sommar och en märkligt varm höst, men när ampeln med mina luktärter drog sin sista suck ute på balkongen började jag längta till odlingssäsongen igen.
”Cupani”
Lathurus odoratus, ja… En tacksam annuell med alla egenskaper man kan önska sig av en växt; den är lätt att så själv, väldoftande, anspråkslös, blomrik och alltid lika aktuell. Blommorna är vackra och intressanta i sin form, utan minsta prålighet (Den kommentaren får mig att känna mig som Yngve i ”Den bästa sommaren”), vilket är ett konststycke i sig. Dessutom finns den i så många olika färg-och höjdvarianter att man knappt vet vilka sorter man ska välja. En lösning är ju att odla massor av olika luktärter, men då kanske inte får plats med alla andra växter man vill ha på sin uteplats (läs: ”som jag villl ha på min balkong”), och riskerar att svimma av den underbara doften. Det sistnämnda låter visserligen rätt behagligt.
”Sweetie purple” 
Den här sorten ter sig inte direkt vacker på bilden. Den ser knappt ut som en luktärt överhuvudtaget, så låg som den är… Ändå är det sortens ringa höjd som tilltalar mig: Tänk att kunna ha en liten kruka med luktärter på balkongbordet att sniffa på, -kanske medan man läser den sjunde boken i Harry Potter-serien (som beräknas komma ut i juli). Det måste vara den totala lyckan…
Dagens tips: Programserien ”Lilla täppan” som finns i videoarkivet på www.svt.se
”Den gemytlige programledaren Sven”
Programmet ”Lilla täppan” är inte bara relevant på grund av dess tema (”piffa-upp-olika-familjers- balkonger-i-ett-hyreshus-och-se-hur-fint-de-boende-samarbetar-för-en-vackrare-innegård”), utan även för att deltagarna och fenomen som rör dem är så intressanta:
Landskapsarkitekten Sven (programledaren) har en oväntat märklig humor.
Konstnärinnan Maria har det lika bohemigt trivsamt hemma som familjen Mårtensson-Nilsson; färgerna, prylarna, konsten…
Pål, forskare i nationalekonomi (min favoritdeltagare) är så schablonmässigt torr: spelar gärna schack, gillar jazzmusik, och är skyldig till kommentaren ”Jag är väldigt grön när det gäller odling. Det som inte är grönt, det skulle i så fall vara fingrarna”.
Mest underhållande är det dock (politiskt inkorrekt nog), att spekulera i paret Eva och Guje, och att iakkta deras interaktion.
På andra plats, när det gäller underhållning, kommer nog Kjell och hans kaktusar. Kjell hävdar nämligen bestämt att han inte är någon samlare, fast motsatsen är helt uppenbar. Vad har Kjell för motiv med att förneka sitt kaktussamlande? Det är sådana frågor som håller mig vaken om nätterna.
/Hannifer
