Växtfrossa och en viss herr Persson
Trots allergiattacker och upptäckta impulskontrollstörningar, tycks denna senvår arta sig riktigt fint! ”Solen skiner… Å himlen är blå”, som man brukar säga. Det växer så det knakar på fönsterbrädorna, vilket får mig att ständigt springa och titta hur mycket den och den plantan har tagit sig. Slår hibiscusknoppen ut idag eller imorgon? Wow! Luktärterna har nästan växt ur sin kruka på bara ett par veckor, och så vidare… (Ja, jag har en särskild blogg att skriva botaniska inlägg i. Tyvärr verkar folk rätt dåliga på att läsa Grönt, enligt Hannifer).
Apropå ingenting; är det bara jag som sitter och ”vet” hur Peps Persson har det i sin sommarstuga (Har han ens en)?
Jag riktigt ser Peps’ kastruller framför mig: oranga med bruna hjärtan och illasittande lock. I stugans lilla fuktiga sängkammare finns, förutom allehanda skrot (såsom en trasig läslampa), ett par blommiga sovsäckstäcken -mycket praktiska när Peps vill sova under bar himmel någon natt.
Färglad tvätt fladdrar lätt i vinden från Peps’ tvättlina. Likaså draperiet han har spikat upp för den öppna ytterdörren som skydd mot myggen…
Trädgårdslandet är det enda som är tuktat på Peps’ tomt; annars får blommor och blader växa som det vill. (Peps gillar troligen blommor, -i synnerhet en gammal omfångsrik, rosa buskpion, som växter på tomten. Dock kan han inte så många växtnamn).
När Peps känner för det, river han fram en balja ur boden, letar fram ryggborsten och badar i trädgården. ”Livet är rätt skönt”, tänker Peps med ett förnöjt flin på läpparna medan han tvättar sig med en olivtvålkaka. Korna råmar i sin hage någonstans i närheten.
Jag skulle kunna fortsätta i timmar…
