Hannifer’s liv och leverne ;)

Tänk vad det är skönt att vakna och kliva upp ”i tid”! Man lagar sig en kopp grönt te, trallandes ”Morning has brooo-ken, like the first moooorning…”. Fast rätt tyst och i en lägre tonart än hur sången bör sjungas, för man vill varken väcka sin älskling eller grannskapet med en morgonhes, kraxande röst.

För mig känns tillvaron som en enda stor möjlighet tidigt på dagen. Detta trots förkylning, skållning på tungan (av teet), eller den där skoluppgiften som inte är riktigt färdig… En vacker, stilla, men kreativ känsla infinner sig trots allt, och man bara lever.

Det är sådana här stunder jag får lust att ta mig för de där sakerna som av någon anledning brukar skjutas upp; röjandet på balkongen, skrivandet på berättelser som påbörjats, promenader utan mål… Alternativen är oändliga!

Morgonkänslan borde finnas på burk, tycker jag. För sådär vid halv tiotiden börjar den sakta försvinna. Inte fan orkar man städa nå’n balkong då, inte! Istället tar jag fram skolböckerna med en liten suck och börjar resignerat bläddra i dem. Rynkan mellan ögonbrynen djupnar för var sida som läses och jag längtar tills det blir tid för lunch.