”I might as well be the man on the moon!”
Jag älskar när man hittar musik som träffar rätt; låtar som har speciella toner, tonartshöjningar, refränger eller bryggor som får en att rysa över hela kroppen… Just nu är det Alice Cooper som gäller här hemma. Alice Cooper har en hel del rysningsfaktorer, och då menar jag i första hand inte hans sminkning. Jag tycker förresten det är rätt kul att det som förr ansågs som hård musik betraktas som rätt ”lam” idag. Det gör att det numera kanske är lite svårt att se kopplingen till de ”farliga” kläder, make up-stilar, morbida accessoarer och onödiga avrättningar av djur som då representerade musiken. Men Alice är ändå Alice. Och Ozzy är Ozzy. Och Judas Priest är… osv. Jag tror jag har gjort mig förstådd.
Från det ena till det andra… Fin bild, eller hur? Harry och Draco har målat om i sin lägenhet… (På bilden alltså. *Duh*). I Slytherinstil.
”New color scheme” av Sherant
Egentligen hör den väl mer hemma i Erikas och min slashblogg… -Den, som det inte har skrivits i sedan mickelsmäss. Eller hur, Erika? *Pikpikpik* 
Slash on, folks!
>:(
Ilska, frustration och löje, är några av känslorna man kan uppleva under och efter utförandet av ett intelligenstest. Detta faktum stod alldeles klart för mig idag. Som plåster på såren, gottar jag mig nu i fantasier om de olika sätt man skulle kunna likvidera förutsättningarna för ett (Lasse) WAIS-test på. Att tända en liten brasa på Sigmatorget med dess olika delar, skulle garanterat kännas givande… Först skulle jag slita itu testhäftet, bilderna och pusselbitarna, stampa på den tillhörande portföljen och kasta plastkuberna åt helsike. Resterna av skiten skulle jag leende hälla en hel dunk bensin över, och fröjdas när flammorna från tändstickan förvandlade hela testinstrumentet till aska. MUWAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA!
Väsentliga oväsentligheter
Ibland känns det som om jag skulle falla av jordklotet helt och hållet om jag inte hade alla livets små ”handtag” att grabba fast i. Och somliga dagar spricker det jag desperat försöker knyta händerna kring, som en såpbubbla. Då stiger man uppåt, med fötterna före, och får vackert tillåta sig att svepas med av vinden ett tag.
Fröfeber
Typiskt att det blev snö och kallt på riktigt. (För att inte tala om hur kyligt det är inomhus…)Inte alltför länge sedan sken solen nästan lika milt som om det vore i mitten på mars.
Under vinterns gång har jag då och då njutit av de trädgårdsfilmer som min käre bror så vänligt har skaffat åt mig. En av filmerna, -den om Cottage Gardens, har gett mig mycket inspiration till vilka fröer och plantor jag ska skaffa i år. Jag blir nästan lyrisk vid tanken på att det så småningom ska bli vår igen. Och frustrerad! Fucking snö. Gå å dö.
Häromdagen damp också de första frökatalogerna ner i brevlådan. Hur kan man då låta bli att fundera på olika projekt i sin trädgård (Jaja, jag vet att jag bara har en balkong, och att den vetter ut mot E-18, men jag kan väl få låtsas)? Jocke och jag tittade igenom Örtagårdens fröutbud och hittade en del trevliga chilisorter som han ska så. That’s right! Karln i huset har tänkt anlägga en liten grönsakstäppa i år! Det ska bli spännande. Jocke har mycket gröna fingrar när han vill.
Jocke och Lucy planterar om hoyor hösten -05. Observera colaburken.
Jag håller mig nog till örter, medicialväxter och blommor som doftar, -som vanligt. En utmaning jag tänker ge mig på är Arnika chamissonis (Vägarnika). Den har starkt läkande effekter på sår och blåmärken. Faktum är att jag har provat att så Arnika montana (-den arnikavariant som oftast används i salvor) förut, men den lilla rackaren trivs bara i det fria…
Nu har jag inte tid längre; en hel lista med frösorter ska inhandlas från nätet. ”Hupp! Nu går vi hem!”
